dagen har gjort sitt

Lyssnar på Anna ternheims gamla skiva och känner mig ostadig. Jag ska gå och borsta tänderna nu och försöka sova. Känner att den här dagen har gjort sitt nu. Den har varit en bergodahlbana mellan toppar och dalar. Det verkar vara så jag funkar nu. Allt är antingen jättebra eller jättesvårt. Det finns inget mellanting, vilket i och för sig är skönt för jag hatar känslan av likgiltighet och tristess. Men det är dock lite svårt att minnas när man är nere i en djup dal.

Varför känns det som om tiden rullar på i 180...? varför känns det ibland som om jag rullar med i nåt som jag inte riktigt har koll på? Varför stannar jag inte upp lite oftare och ger mig all den tid som jag vet att jag behöver? Bara saker som att ha tid att skriva, spela guitarr, pyssla och tänka fritt. jag vet att detta är ett måste för mitt välmående, därför måste jag skärpa mig. Tid där jag kan tänka över mina beslut och mitt handlande, tid som gör att jag förstår mig själv, den här tiden finns såklart, måste bara ge mig den.