.

Jag saknar det här.

Jag ser väldigt mycket fram emot att komma hem till stockholm. Allt känns fel idag och jag vill inte vara här. Men jag ska upp på en fortsättningsdjkurs och det ser jag fram emot egentligen men jag känner mig så låg nu så jag har inte riktigt lust med någonting.

Anna

Ikväll ska jag och Anna på fest med musikutskottet i skolan. Jag undrar hur folk är. Jag har träffat några av dem lite mer, men långt ifrån alla.
Det är Anna som jag hänger mest med för tillfället. inatt satt vi uppe och pysslade med mina pärlor till klockan 2. Sen har vi suttit med vårt grupparbete hela dagen tills nu, jag har verkligen velat skjuta de flesta igruppen en eller flera gånger. Jag hatar när vissa bara sitter där som mähän utan nåt att tillföra och utan att försöka ens. Men nu har jag fått mat så sakta sakta vet jag vem jag är igen.

Imorgon åker jag hem till stockholm. Det var verkligen länge sen som jag var hemma där.

hm

Idag känns det upp och ner. Jag har ont i hela kroppen av saknad till Martin. Anna sa till mig att jag kanske ska försöka tänka på att vara glad att jag har honom, men ja det är klart att jag är, men det tar ju inte bort min saknad efter honom.
Nu ska jag dra på mig stövlarna och plaska ut i snöblasket. Jag har ju inga vinterkläder här än eftersom jag verkligen inte trodde att vintern skulle komma innan jag hann till stockholm igen.















Konerten var jättebra. Maia Hirasawa och Hospitalet var förband. Jag är verkligen en konsertmänniska, en bra konsert är verkligen en musikupplevelse i en annan klass.

SNÖ

Igår började det snöa. Den första snön för i år har lagt sig och stan är verkligen helt vit. Snön är tung och blöt, men den ligger kvar. Men ändå är det höst under snön fortfarnade. Jag vet inte om jag har sett så mycket snö på gröna och gula blad förut. Så det är en väldigt konstig blandning av höst och vinter.

Ikväll ska jag och Anna iväg på hello Saferide, konserten ska vara på Gamla teatern här i stan. Jag har inte varit där än, men det ska tydligen vara väldigt fint där.

Martin åkte hem imorse. Nu när han har åkt känns det nästan overkligt att han var här. Men fan va bra det har varit. Men nu fattas han mig i varje mm av mig. Speciellt när vi inte vet när vi ses igen. men min kudde luktar fortfarande av honom. Jag älskar när någon som jag tycker om lämnar kvar sin doft efter sig.

Sakta

Ikväll ska jag spela skivor igen på studentpubben. Det ska bli kul.
Jag är så otålig nu på att Martin ska komma att jag blir arg på att tiden går så sakta. Enormt sakta. Jag vill ha lördagskväll idag.

Matångest.

jag anade att det kanske delvis var matångest, men att det skulle kännas så bra efter att jag fått mat trodde jag inte. Visst oroar jag mig ibland, men aldrig att jag har kännt sån ångest för det där förut. Men ingen fara jag var bara tvugen att äta.
sen har jag snackat med Martin nu och han var så glad att kunna prata med mig och se mig igen att jag inte tvivlar på att han tycker om mig fortfarande. Jävligt skönt.

ångest

Jag känner mg fylld med ångest just nu idag. Jag saknar Martin hela tiden , men känner att jag inte får tillbaka samma engagemang från hans sida som jag känner för honom. det gör att jag försöker att stänga av mig och säga att jag bara är töntig. Att han visst tycker om mig lika mycket, men att det bara är svårt att visa på distans. men nej det håller inte. För man kan göra det , det krävs bara mer engagemang ibland. Det här är verkligen det svåraste med det här förhållandet, att vi ses så sällan och därmed så finns det så mycket tid för spekulation och jag kan inte låta bli att spekulera. Jag känner mig skitskraj och vet inte riktigt vart jag ska göra av mig själv. ni vet när man är så fylld av jobbiga känslor att man bara vill byta sin egen situation till första bästa andra. Jag oroar mig inte så ofta för det här, men nu har det kommit över mig som ett svart moln. jag hoppas att det hjälper att äta lite mat. det var ett tag sen, jag ska ringa Minette också. Det hjälper nog helt klart.

I en lägenhet på kyrkgatan

Det är en tröst att veta att Martin kommer om en vecka. Men ibland tror jag ärligt att jag ska bli galen av alla känslor och alla saknad som jag har inom mig. Jag har så mycket som jag vill ge men det känns inte som om det blir riktigt på rikitigt geom telefonen, inte ens genom kameran. Ja, det är bättre än ingenting. Men just nu är jag inte alls nöjd med bättre. Jag vill ha det bästa och det är när han är med mig i verkligheten. När jag vet att vi ska ses snart känns det som att tiden sölar sig fram mer än vanligt. Tid är verkligen ett föränderligt fenomen. två olika minutrar kan ta hur olika lång tid som helst.
Det regnar idag...

men ikväll ska jag hem till Anna och äta middag och sen ska vi vidare till Olle på fest. Det blir nog kul. Jag har köpt ett gott vin som jag ska njuta av.
Jag undrar om det är ett småstadsfenomen, eller ett studentfenomen, men alla super så otroligt mycket. De flesta super med målet att bli aspackade varje fest. Jag tycker att det är en tråkig och omogen inställning. Visst brukar folk bli riktigt fulla hemma också emellanåt, men det är på ett annat sätt med en annan inställnig som spelar stor roll faktiskt. Vissa typer av fulla människor känns bara tråkiga och ofta ganska intetsägande. Jag hoppas att det ikväll finns folk som kan se mig i ögonen och vara närvarande, folk som kan stå utan att vingla runt hela tiden och folk med intressanta samtalsämnen.

Jag har ett tag gått runt och undrat vad det är som saknas mig mest just nu och det är verkligen människor som snackar om saker. Som snackar om saker som betyder nåt och som berör. Jag är så van att ha såna samtalsämnen runt mig och behöver det verkligen. Kom igen nu folk i östersund.

grupparbete

Jag kom precis hem från skolan nu. Vi har suttit hela dagen och skrivit på vårt arbete i gruppen. Det är en väldigt intressant grupp som jag har hamnat i. En tjej från kanada som bara pratar engelska men förstår stortsett allt som man säger. Hon kan aldrig kompromissa och är väldigt energis. Hon läser det tredubbla som jag läser under den här terminen. tre utbildningar på samma gång, känns helt galet. Sen är det en kul kille som heter Niklas som är härifrån som drar konstiga skämt om det mesta. Louise är även med i gruppen och det känns bra, vi kan uttrycka vår irritation om de andra för varandra, vilket kan vara behövligt emellanåt. sen har vi Sandra och Sofie som kommer direkt från gymnasiet som inte säger så mycket och som mest lallar med. Om inte annat så känner jag mig i alla fall väldigt smart i den här gruppen med människor. Så nu känner jag mig tröttar än aldrig förr och har hört att Medium har säsongstart idag. medium är nog den enda serie som jag har följt mer eller mindre de senaste åren.

Det är verkligen jobbigt att jag inte har en fläkt i mitt kök. det gör att hela lägenheten luktar jättemycket mat så fort jag har lagat nåt och nu börjar det bli så kallt ute att jag inte kan ha fönstret öppet för vädring så himla länge. Tänk hur det blir i vinter, då kommer jag gå runt att lukta mat för jämnan.

Minette var uppe över ett dygn när hon inte kom iväg till indien. En väldigt kort visit. men nu skulle hon hem och jobba. men lite är bättre än ingenting. Jag hoppas att hon kan få må bättre snart i alla fall för det gjorde hon inte nu.