Matångest.

jag anade att det kanske delvis var matångest, men att det skulle kännas så bra efter att jag fått mat trodde jag inte. Visst oroar jag mig ibland, men aldrig att jag har kännt sån ångest för det där förut. Men ingen fara jag var bara tvugen att äta.
sen har jag snackat med Martin nu och han var så glad att kunna prata med mig och se mig igen att jag inte tvivlar på att han tycker om mig fortfarande. Jävligt skönt.